Etiketter

, ,

Häromdagen besökte jag Domen i Köln och den är lika magnifik som den ser ut. Man känner sig pytteliten när man blickar upp mot skyn för att se om den överhuvudtaget tar slut.

Samma kväll som jag tog bilderna var luften kvav och fuktig, det kändes tropiskt och allt var så stilla att man nästan fick lock för öronen. Ett märkligt lugn helt enkelt.

Jag hade tagit mig in själv på kvällen efter mässan för att leta upp några överraskningar till mina små prinsessor där hemma, för att sedan ansluta mig till resten av gänget.

Klockorna i de väldiga tornen på Domen slog 8 och jag satte mig ner på en bänk intill.

Plötsligt – från ingenstans alls – började en kraftig vind dra in över den öppna platsen kring Domen och en svart himmel bredde ut sig över hustaken, vinden tog snabbt ännu mer fart, folk börjar ropa och skrika för allt flög iväg som inte satt fast. Jag tog snabbt skydd bakom ett hörn vid Hotell Dom och såg ut över skådespeleriet. Det kändes fullkomligt surrealistiskt, som att befinna sig mitt i en filminspelning – bara det att allt var på riktigt. Det var en storm med krafter jag aldrig tidigare upplevt och mitt i allt öppnade sig det svarta hålet i himlen och regnet började ösa ner. Hela upplevelsen känns som overklig nu i efterhand.

Det gav onekligen domedagsvibbar och det kändes väl kanske sådär att stå helt själv bredvid det högsta tornet i staden pressad mot en husvägg med regnstänk piskandes mot huden.

Men efter en halvtimme avtog stormen en smula, jag vågade mig vidare till den restaurang resten av gänget satt på och jag var helt upprymd av mina nya upplevelser som jag sprudlande delade med mig av!


Annonser