Etiketter

,

DSC_0161

Fick ett långt mail i slutet av förra veckan som fortfarande gnager inombords.

Vid mitt senaste E3 besök i LA i juni i fjol hade jag ett lunchmöte med en person och diskuterade framtida eventmöjligheter. En person som jag bara träffade vid ett tillfälle som var just då och sedan bara haft mailkorrespondens med. Den här personen finns plötsligt inte längre. Poff. Borta.

Han fick en hjärtattack för dryga två månader sedan och det beskedet nådde fram till mig nu. Han körde hem efter en stressig dag på jobbet, svängde av motorvägen för att mentalt varva ner, men i samma veva slutade hjärtat att slå.  Helt obegripligt och som alltid när dödsfall inträffar, så har jag lika svårt att acceptera att det är på riktigt. Livet är skört och man vet aldrig när det kan ta slut.

Jag är inte särskilt bra på att varva ner själv och jag lever inte som jag lär. Inbillar mig att jag fungerar allra bäst när jag har 18 idéer på gång samtidigt och att flertalet projekt bara ger mig mer energi. Jag ljuger inte när jag säger det, jag tror nämligen på det själv. Men vet inte om min kropp egentligen håller med.

Därför har jag den här tavlan uppsatt mittemot sängen, för att när jag vaknar inte ska glömma att livet tickar på och det som händer händer. Eller inte. Men att vi ibland har möjlighet att påverka riktningen.

Advertisements