Etiketter

,

schwarzwald-panorama

Det är på tiden att ni läsare som strömmar in får lära känna mig lite bättre. Den här Fröken Bauer alltså…

När jag bläddrar runt bland inläggen som publicerats på bloggen, så är det ganska få som kan kategoriseras in som lite mer personliga, beskrivande inlägg som handlar mer om mina tankar om annat, än just mitt fokus på barnrumsinredning och inspiration för dessa. Ska se om jag kan försöka hålla ett inlägg med jämna mellanrum som kommer att andas lite mer personlig kuriosa!

Jag ska försöka ge mig på ett nytt, lite försiktigt steg att utveckla bloggen till ett mer personligt album, där även tyckaren bakom orden och bilderna blir lite mer verklig. Lite läskigt.

Så namnet – var kommer det ifrån?
Fröken Bauer …eller Fräulein Bauer som jag kallades av tanterna som barn när jag om somrarna hälsade på min glada, runda farmor Oma Anna i södra Tyskland. En liten charmig by vid namn Ettenheim i Schwarzwald, ni vet där de bakar tårtor med massor av grädde, choklad och körsbär… och där balkonglådorna dignar av röda, blommande Pelargoner, där de höga granarna står täta, där kossorna betar i de branta kullarna och husen är dekorerade med synliga sleepers. Det är mina första bilder jag får upp på näthinnan när jag blundar.

Hit reste jag som barn och upp en bit i tonåren varje sommar ett par veckor och umgicks med min farmor. Vi cyklade till Schwimmbad, tog långa promenader i byn balanserandes på kullerstenarna, njöt av glass i vackra glas på Caféer, gick på upptäcksfärd på den läskiga, knarriga vinden, plockade mörkröda körsbär direkt från träden tills magen värkte, fixade fint med blommor som vi satte på farfars gravplats, bredde Nutella på de nybakta saltade kringlorna, vi handlade kött och pålägg hos den lille Charkuterian, ostar i ostbutiken och grönsaker direkt från odlaren. På söndagsmorgnarna var det lite högtidligt då den finaste klänningen beordrades på och den invecklade strama flätfrisyren piffades till inför kyrkobesöket uppe på stadens kulle. Jag minns även hur min farmor stod i köket och lagade de mest utsökta maträtterna och hur mina kläder alltid var för små runt midjan lagom tills att jag skulle resa hem igen inför skolstarten i Augusti.

Mina sydtyska rötter värmer inombords när jag minns min älskade farmor. Det är tio år sen hon gick bort nu och det är de här stunderna som jag beskriver ovan som jag vill minnas för alltid.

martinbildstein

Foto:

Annonser