pappa

Idag är det tolv år sen.
Känns som en evighet och samtidigt som igår.
Dagen som förändrade mig och med minnen som jag alltid kommer att bära med mig. Ett ögonblick av liv och död.

Brännande tårar mot mina kinder när lungorna inte längre tog några fler andetag, och på ett ögonblick fanns bara ett skal kvar.

Älskade far som inte längre fick vara med.
Hemska Cancer och den smärta den orsakade honom.
Fullkomligt obegripligt och jag kan idag, tolv år senare fortfarande inte förstå varför han inte fick leva längre än sina 52 år.

Idag tänker jag på min far och det svider i mitt hjärta, jag saknar honom så det gör ont.